Sigge Flod & Co - Dom blir deckare, Ivar Ahlstedt, Åhlén & Åkerlund/Bonnier, 1957, Pojkarnas julbok. Även utgiven på Bonniers 1968 i serien Röda Ramen. Recenserad av Jonny Nilsson

Under en tioårsperiod, 1957-1967, skrev Ivar Ahlstedt tio böcker om Sigge Flod och hans hund och kamrater. Enligt min uppfattning är denna serie det bästa Ahlstedt skrev utanför tvillingdetektiverna. Böckerna har allt som man kan önska av en klassisk pojkbok - spänning, charm, humor, fina miljöbeskrivningar och känslighet för pojkars sätt att vara.

Den första boken kom 1957 med titeln Sigge Flod & Co - Dom blir deckare. Den utgör en perfekt introduktion och vi får här lära känna de viktigaste personerna - Sigge, hans kompis Röret (Kurt Nilsson) och Sigges pudel Knatten. Pojkarna bor i Eriksvik, en liten stad vid östersjökusten. Eriksvik syftar utan tvekan på Västervik där ju Ahlstedt bodde flera år av sin barn- och ungdomstid.

Bokens inledning är klassisk, och vi får där en mycket rolig beskrivning av hur Sigge får sin hund Knatten. Historien fortsätter senare med att Sigge, Röret och Knatten åker till en ö i kustbandet där de skall tillbringa några dagar alldeles själva. Men det uppstår komplikationer. Någon påstår att det spökar på ön? Dörren till huset visar sig vara olåst. Filtar har försvunnit. Det ena än mer mystiskt än det andra inträffar innan äventyret får sin upplösning.

Detta är en mycket bra ungdomsdeckare, även om det skulle komma ännu bättre böcker om Sigge Flod. Men som första bok i serien fungerar den bra. Scenerna där Sigge får sin hund är makalöst fina. Och på ön finns några gastkramande episoder. Ahlstedt har också en speciell förmåga att lyfta fram Sigges små privata funderingar, vilket gör boken särskilt charmig. Sist är icke naturskildringarna att förglömma. Här finns fräsande stenar, pysande mylla och mossa som pustar. Sammantaget en utmärkt bok som varmt rekommenderas.

 

Jonny Nilsson

 

Tillbaka till recensionerna