Sigge Flod & Co - Dom blir deckare, Ivar Ahlstedt, Åhlén &
Åkerlund/Bonnier, 1957, Pojkarnas julbok. Även utgiven på Bonniers 1968 i
serien Röda Ramen. Recenserad av Jonny Nilsson
Under en
tioårsperiod, 1957-1967, skrev Ivar Ahlstedt tio böcker om Sigge Flod och hans
hund och kamrater. Enligt min uppfattning är denna serie det bästa Ahlstedt
skrev utanför tvillingdetektiverna. Böckerna har allt som man kan önska av en
klassisk pojkbok - spänning, charm, humor, fina miljöbeskrivningar och känslighet
för pojkars sätt att vara.
Den första
boken kom 1957 med titeln Sigge Flod & Co - Dom blir deckare. Den utgör en
perfekt introduktion och vi får här lära känna de viktigaste personerna -
Sigge, hans kompis Röret (Kurt Nilsson) och Sigges pudel Knatten. Pojkarna bor
i Eriksvik, en liten stad vid östersjökusten. Eriksvik syftar utan tvekan på
Västervik där ju Ahlstedt bodde flera år av sin barn- och ungdomstid.
Bokens
inledning är klassisk, och vi får där en mycket rolig beskrivning av hur Sigge
får sin hund Knatten. Historien fortsätter senare med att Sigge, Röret och
Knatten åker till en ö i kustbandet där de skall tillbringa några dagar
alldeles själva. Men det uppstår komplikationer. Någon påstår att det spökar på
ön? Dörren till huset visar sig vara olåst. Filtar har försvunnit. Det ena än
mer mystiskt än det andra inträffar innan äventyret får sin upplösning.
Detta är en
mycket bra ungdomsdeckare, även om det skulle komma ännu bättre böcker om Sigge
Flod. Men som första bok i serien fungerar den bra. Scenerna där Sigge får sin
hund är makalöst fina. Och på ön finns några gastkramande episoder. Ahlstedt
har också en speciell förmåga att lyfta fram Sigges små privata funderingar,
vilket gör boken särskilt charmig. Sist är icke naturskildringarna att förglömma.
Här finns fräsande stenar, pysande mylla och mossa som pustar. Sammantaget en
utmärkt bok som varmt rekommenderas.
Jonny
Nilsson