Markus lever farligt, Sivar Ahlrud, Bokexpressen, 1958 - recenserad av Marcus.

Motorsågsmassakern – eller – Recension av "Markus lever farligt"

Har just läst "Markus lever farligt" (Bokexpressen, 1958) av Sivar Ahlrud. Vet dock inte om det är ett gemensamt alster av Ahlstedt och Rommerud eller vem av dem som i annat fall skrivit denna. Vad jag vet är dock att denna bok är riktigt dålig! Även om boken troligen inte fick någon större spridning så är det synd att namnet Sivar Ahlrud svärtats ned på detta sätt. Det kan vara värt att notera att boken kom samma år som Fotbolls- och Pyramidmysteriet som inte heller hör till Ahlruds mest framstående alster, enligt min ringa mening. För er som inte läst boken kommer här en (mycket objektiv) resumé.

Villes kusin Markus Sehlin från Stockholm kommer på besök till det lilla norrländska samhället Vindå för första gången. På stationen möter Ville och hans kompisar upp och blir förvånade och lite avogt inställda till den snobbige och smått dryge Markus. Hursomhelst, hjälper de honom hem till Ville med hans tunga väskor. Sedan försvinner kompisgänget till samhällets segelflygklubb. Ville lovar att också komma och försöker smita ifrån sin tråkige kusin, men lyckas inte och tvingas ta med sig honom till segelflygklubben till sin och kompisarnas stora förtret. Väl framme så är det vajsing med planet och Markus dyker givetvis upp till undsättning och justerar några skruvar så allt är frid och fröjd. Som tack för hjälpen får han göra en flygtur med segelflygplanet och råkar in i ett oväder och kraschar ett par meter från några bovar ute på en myr långt in i skogen. Vännerna på flygfältet ser honom försvinna och ger sig iväg ut i skogen för att leta rätt på honom tillsammans med ingenjör Berg som är flygklubbens ledare. De delar upp sig för att söka på tre håll. Alla går vilse. Under tiden tar bovarna med Markus till en stuga med radioutrustning där de låser in Markus i ett utrymme under golvet. Precis innan så har en av bovarna förtroligt berättat för Markus att han inte alls är så bovaktig och tycker att det är förfärligt att han har blivit indragen i skumraskaffärer, bla bla. När bovarna lämnar stugan en kort stund för att ta emot en fallskärmshoppare som har med sig en låda förfalskade svenska sedlar tillverkade i Ryssland så får Markus iväg ett radiomeddelande. Piloten som smugglar in sedlarna och fallskärmshopparen ska för övrigt flyga tillbaks planet till Ryssland och sedan smuggla in sig själv till Sverige igen. Under tiden som ena halvan av kompisgänget går vilse i mörkret lägger en av dem sig ner och somnar och den vakne kompisen letar förgäves. Samtidigt under tiden som den andra halvan av kompisgänget går vilse i mörkret lägger en av dem sig ner och somnar och den vakne kompisen letar förgäves. Till slut kommer ett pontonflygplan till stugan och hämtar Markus. När planet lyfter så fastnar ena pontonen i en gran och lossnar. Markus får därför landa i Vindå med hjälp av en fallskärm. Efter att huvudpersonerna har somnat i skogen och i sängar som de hittat så pekar de ut bovarna som gömt sig i en grotta. Därefter kommer också ingenjör Berg gåendes i skogen. Huruvida han somnat i mörkret och inte hittat sig själv förtäljer dock inte historien. Däremot hinner de fem vännerna somna på en gräsplätt precis i bokens slutscen.

Förväntningar och omdöme

Läser man baksidestexten så verkar Markus vara en Hubert-kopia som är formell och skärpt men som i slutet "tar hem spelet" som det brukar stå i sådana här böcker. Men om det finns några likheter med Hubert förtäljer egentligen inte berättelsen. Markus beskrivs väldigt torftigt och det finns heller inte tillstymmelse till dialog som berättar något om Markus eller de andra huvudpersonerna heller för den delen. I det stora hela verkar boken som någon sorts förstudie till en bok, eftersom både personer, dialog och handlingen är torftigt beskriven och inte alls så mustig, komisk, spännande och målande som vi tvillingdeckarläsare är vana vid från herr Ahlrud.

Det finns mängder av, som jag ser det, oavslutade trådar. T ex varför är Markus väskor så tunga när det ändå ägnas en hel sida åt att beskriva hur besvärliga de är att bära. Varför berättar en bov till synes omotiverat för en främling att han inte har något med bovstrecken att göra? Varför konstateras det bara att pontonflygplanet tappar en ponton, kort och gott. Här borde finnas mycket utrymme för dramatik. Vad hände med flygplanet som Markus kraschar? Ett lyckligt slut av standardformat, nämligen att polisen eller någon annan lämplig person/myndighet ersätter flygplanet eller självrisken av tacksamhet för gängets storartade insats på brottsbekämparbanan hade kanske varit på sin plats för att knyta ihop säcken. Sist men inte minst, varför somnar alla hela tiden? I slutet av boken ramlar en av kompisarna ner i en grotta som visar sig vara ett av bovarnas tillhåll. Här stannar han och äter kalops och ärtor(!). När han sedan klättrar upp ur grottan igen (katten vet om han inte har sovit lite därnere också) så hör han ljud och efter en stund ser han bovarna komman skyndande genom storskogen. Då får han bråttom att klättra ner i grottan och städa undan konservburkar, tallrik, etc och sedan ut ur grottan och maskera ingången till densamma med grenar och mossa så som den såg ut som när han ramlade ner i den. Därefter lägger han sig bakom en sten och väntar till bovarna klättrar in i grottan. Den uppenbara frågan är då på hur många meters håll man kan se någon i en storskog. Hur lång tid tar det sedan från denna punkt till man är framme om man är jagad av polisen? Kortare tid än det tar att utföra alla åtgärderna enligt ovan? Känns inte ens som om han skulle hinna fram till grottan. Ser han dem så borde de kunna se honom. Eller?

Ursäkta om jag klankar ner på denna bok. Kanske ska man inte ha sådana ambitioner när man läser den här typen av böcker. Men som tvillingdeckarläsare har man ju onekligen blivit bortskämd. Det känns som om boken bara var torftigt hopskriven lite hastigt och lustigt och knappt genomläst efteråt. Framför allt är person-/karaktärsbeskrivningarna så undermåliga att bara en förbättring av dessa hade lyft boken ett par snäpp. Eller också kanske jag bara hade en sån där dålig dag när jag läste Markus lever farligt... /Marcus (som kanske lever farligt efter denna recension...)

P.S. Jag är medveten om att alla detaljer inte stämmer till punkt och pricka vad gäller min beskrivning av handlingen, men jag har försökt att komma åt andemeningen. (Så där ja, då skulle man väl ha ryggen fri då...)

Tillbaka till recensionerna