Fjällfågeln, Sid Roland, 1935, Lindqvist (även utgiven reviderad under pseudonymen Sven Rud på Hasselgrens förlag 1946)

I Sid Rolands böcker från 1930- och 1940-talen figurerar ofta
flygplan som centrum för huvudpersonernas äventyrslusta. Knutte-
böckerna och Nisse och Knoppen kan anföras som exempel. Men först ut
var Fjällfågeln från 1935. Boken kom även i en något reviderad och
längre version 1946.

I denna bok får de två norrländska pojkarna Elov och Pelle följa med
farbror Charles till en ödsligt belägen stuga i den norrländska
vildmarken. Charles har tidigare bott i Nordamerika och arbetar med
en hemlig uppfinning - en ny flygplansmotor som skall revolutionera
hela motormarknaden. Med föräldrarnas tillåtelse lyfter det lilla
planet från ett samhälle som i mycket påminner om det som i senare
böcker kommer att benämnas Vindsele. Väl framme i stugan märker de
att någon redan har varit där. Efter den första natten har någon
stulit Charles hemliga ritningar vilka han av någon förunderlig
anledning hade haft liggande ute i planet. Jakten på tjuvarna tar
vid, vilket slutar med att en falskmyntarliga inriktade på svenska
och tyska sedlar avslöjas. Samtidigt hjälper de en kille som har rymt
hemifrån och som olyckligtvis hade hamnat i skurkarnas klor.

När Sid Roland skrev denna bok var han bara 20 år. Å ena sidan kan
man påstå att det är imponerande att skriva en liten äventyrsbok
redan i den åldern. Å andra sidan är boken inte bra, vilket kan
ursäktas av den ringa åldern. Det tog bara 15 minuter att läsa boken
som tyvärr saknar det mesta av utvecklad intrig, dialog och humor.

Möjligtvis kunde den fungera för den tidens lite yngre barn i
nioårsåldern som kanske drömde om att få sätta sig i ett flygplan och
samtidigt få vara med om ett äventyr. Grundidén är alltså inte så
dum, men genomförandet håller inte alls. Dialogen är torftig och
intrigen utan finess eller överraskning.

Visserligen byggs det upp en ganska bra stämning när de närmar sig
den lilla stugan från luften, men tyvärr håller det inte hela vägen.
Läs hellre den reviderade versionen från 1946 som är något bättre,
men för den skull inte bra. Där får man dessutom ta del av några
härliga små illustrationer.

Nåväl, jag skall väl inte vara orättvis mot en Sid Roland som bara
var 20 år när boken skrevs. Här finns teman som skulle utvecklas
bättre i senare böcker (Nisse och Knoppen). Bokens behållning är
trots allt glimtarna av den norrländska mytiska vildmarksatmosfären.
Och visst är det ganska kul att bovarna har gjort det strategiskt
geniala schackdraget att lokalisera sig med en tung och otymplig
tryckpress mitt ute i vildmarken!

Jonny

Tillbaka till recensionerna