Tvillingarna - Mårten Sandén - 2005 - Rabén & Sjögren
Omslag
av Jonas Burman
|
Tvillingarna
Peter och Petra Petrini och deras kompis Lucy skall
tillbringa en sommarlovsvecka i Stockholm. De ska bo hos Lucys kusin Minoo vars föräldrar driver pensionat Prinsessan på
självaste Drottninggatan. Petra har lovat sina föräldrar att inte ge sig i
kast med några detektivarbeten. Men redan på tåget råkar de möta personer som
omedvetet leder dem rakt in i ett äventyr – tavelkonservatorn Ralf Schiller från
Schweiz och Miranda Udde som är sekreterare för Gripenschiöldska
stiftelsen. Tavlan med tvillingmotiv som Ralf ska laga förstörs och alla spår
pekar i en riktning. Tvillingarnas och Lucys stockholmsvistelse blir inte
riktigt så lugn som de hade förväntat sig. Det finns plötsligt många frågor
som den med utvecklat detektivsinne helt enkelt inte kan motstå. Vem
förstörde tavlan? Varför ville någon förstöra tavlan? Vad är det för mystiska
samtal som Ralf Schiller för med baron Gripenschiöld? Boken
innehåller en delikat intrig utöver det man vanligen möter i barn- och
ungdomsdeckare. Steg för steg byggs historien upp på ett sätt som gör att man
blir mycket överraskad på slutet. Barndeckare saknar tyvärr ofta en intrig
med överraskningar, men Mårten Sandén kan skriva deckare och förefaller ta
barn på allvar. Tavelmysteriets lösning, som vi inte skall gå in närmare på
här, är i och för sig inte särskilt originell, utan förekommer i flera
böcker, bland annat i Sivar Ahlruds Tavelmysteriet
från 1970. (Jag tror absolut inte att författaren har plagierat
Tavelmysteriet, utan en del av gåtans lösning är helt enkelt något som
förekommer ibland i deckare) Men i kombination med bokens övriga delar bildar
helheten en helgjuten svensk barndeckare. Det
positiva intrycket beror mycket på de makalöst skildrade karaktärerna i en
stockholmsmiljö de flesta känner igen. Tvillingarna och Lucy skildras som
vanligt stilsäkert och relationen mellan Peter och Lucy löper som en röd tråd
genom boken vid sidan om detektivhistorien. Hur den utvecklas tänker jag inte
avslöja, men det finns särskilt en episod som är skildrad med en varm
överraskande humor som överträffar det mesta. Historien om Peter och Lucy
känns som en motvikt till all tarvlig ytlighet som idag sköljer över barn och
ungdomar via massmedia. De andra människorna på pensionatet och stiftelsen är
fantastiska. Genom stiftelsen får vi stifta bekantskap med en ibland
bortglömd socialgrupp i Sverige – resterna av gammal rik adel som nu kämpar
för sin överlevnad. Baron Gripenschiöld och Ralf
Schiller skildras suveränt. De färgstarka bikaraktärerna
lyfter verkligen hela historien. Även
bokens miljöer är avgörande för bokens gedigna intryck. Äntligen får vi ännu
en gång läsa en barndeckare som utspelar sig i genuina stockholmsmiljöer, vilka
här skildras med kännarens detaljrikedom. Särskilt uppskattar jag skildringen
av pensionatet och miljöerna på Östermalm. Den magiska storstadskänslan är
också påtaglig. Någon kanske tycker att Sverige redan är stockholmscentrerat,
och det må väl så vara. Men det är trots allt inte särskilt många barndeckare
som utspelar sig i Stockholm nu för tiden. Annat var det för några årtionden
sedan då ungefär varannan bok om Tvillingdetektiverna (Sivar Ahlrud) utspelade sig i huvudstaden. Mårten Sandén har
enligt egen utsago låtit sig inspireras av sina föregångare. Och alla vänner
av Sivar Ahlruds böcker bör läsa denna bok och le.
Den som trodde att Klas, Göran och Hubert mystiskt hade gått hädan vid
1980-talets början, får här veta sanningen. För
att summera: Tvillingarna är en magnifik barndeckare som varmt rekommenderas
till alla åldrar. Jag har bara ett frågetecken – hur var det egentligen med
det avstängda vattnet och kaffebryggaren i huset på Östermalm? Jonny |