Gengångaren - Mårten Sandén - 2002 - Rabén & Sjögren

gengangarenomslag.gif

Omslag av Jonas Burman

Detta är den fjärde boken om detektivtvillingarna Peter och Petra Petrini.

När Peter väljer att stanna kvar i Lund istället för att följa med Petra, Lucy och föräldrarna till landet, så hamnar han i ett mystiskt äventyr. Peter tar en runda på stan och kommer till en gammal rivningskåk. Rivningsarbetet leds av den osympatiske Kurt Remberg. I huset bodde tidigare ett av Lunds original - Hugo Molin. Hugos bror Anders var en gång i tiden föreståndare på biograf Odeon som Kurt Rembergs far ägde. Biografen brann för länge sedan, men det förflutna verkar ha hunnit ifatt verkligheten. Vad hände egentligen med Hugo? Vad letar Remberg efter? Och vem är mannen med den gamla hatten - är det en gengångare från svunnen tid?

Gengångaren är en sällsynt lyckad barndeckare med mycket spänning och varm humor. Författaren har i tidigare böcker förvaltat den svenska barndeckaren på ett förträffligt sätt. I den här boken utvecklar han en ingrediens som var vanlig i den amerikanska serien om Tre Deckare - nämligen surrealismen. Gengångaren innehåller vardagsverklighet och detaljer samtidigt som äventyret har inslag av osannolika och fullständigt sanslösa scener. Tänk vilket äventyr som kan gömma sig i en vanlig rivningskåk en helt vanlig dag i det helt vanliga Lund. Egentligen skulle jag vilja stanna tiden i de scener där gengångaren träder fram och sedan försvinner i en liten rökexplosion. Detta är underhållning på hög nivå.

Bokens karaktärer är omsorgsfullt skildrade. Peter får lite mer utrymme än i förra boken, och det är bra. Petra och Lucy medverkar förstås också och samspelet mellan ungdomarna ger upphov till många humoristiska situationer. Peters relation till Lucy håller på att utvecklas till nästan något mer än att bara vara kompisar. Vi får väl se vad som händer i kommande böcker.

Byggmästare Kurt Remberg är suveränt skildrad i all sin råhet. Ändå låter författaren Peter tänka tanken att "…till och med en otrevlig typ som Remberg kunde ju faktiskt ha en fru." (sid 109). Suveränt tänkt och mycket roligt!

Även de andra gestalterna är kufiska och bra. "Gengångaren" och Hugo Molin är i det närmaste mytiska och bidrar starkt till bokens spänning.

Vad skall man då säga om själva historien? Motivet och intrigen kopplas ihop på ett bra sätt. Anknytningen till en historisk händelse och människors personligheter gör att boken även blir fascinerande och till och med gripande. Efter att ha läst den här boken har jag börjat fundera på att varje hus har sin speciella historia. Och tänk vad mycket spännande som äldre människor har att berätta. Författaren har även fått med ett chiffer, vilket inte alls är dumt. Min enda invändning är att titeln slår an en spöklik ton som gärna hade fått utvecklas ännu mer, även om det förstås är rysligt spännande här och var.

Sammantaget är detta en bok att rekommendera å det varmaste - så till vida du tycker om spänning och humor - och gengångare!

Jonny

Tillbaka till Petrinideckarna