Eterrösten, Sid Roland, Bokexpressen, 1958 (1u 1940 på O. Eklunds) - recenserad av Marcus i januari 2002.

 

Eterrösten Andra världskrigets svar på "Röster i radio"

Nedan följer en liten exposé i kölvattnet efter "Eterrösten" av Sid Roland (dvs
Sid Roland Rommerud). Jag har läst utgåvan som kom på Bokexpressen 1958 (första
upplagan kom ju som bekant ut på Ekströms förlag 1940). På baksidestexten
reklameras herr Rommerud som en av Sveriges mest produktiva
ungdomsboksförfattare. Vilket onekligen får en att meditera en stund över
frågan vad som är viktigast: "kvantitet eller kvalitet?".

Handlingen tilldrar sig till största delen på en liten ö kallad Fågelön i
Östersjön utanför ett pensionat i norra Sverige. Syskonen Pelle och Nisse
(bäste Sid, lite bättre fantasi på namn kunde du väl ha...) har tråkigt och
eftersom de inte får låna pensionatets båt bestämmer de sig för att simma (!)
ut till ön som ligger kanske en dryg kilometer ut. Väl framme stukar Pelle
foten och kan inte simma tillbaks, varför Nisse beger sig simmandes tillbaka
för att försöka "låna" en båt och hämta sin brorsa. Under tiden ute på ön
upptäcker Pelle en stor grotta där den mystiske "Eterrösten" gör illegala
radioutsändningar. Efter diverse händelser tas Pelle och Nisse tillfånga av
Eterröstens gäng och får följa med på en båtfärd till en annan ö där Eterrösten
har ytterligare en radioanläggning. Med hjälp av en ångerfull bov (jfr. Markus
lever farligt av samme författare) lyckas Nisse få iväg ett radiomeddelande och
polisen kan gripa Eterrösten.

Det är ofta lätt att vara kritisk när man ska recensera böcker och jag ska inte
vara sämre än att jag också faller i denna grop ("Skriv bättre själv då!", kan
ju vän av ordning med all rätt utbrista, men det struntar jag högaktningsfullt
i.). Det är i och för sig en ganska trevlig ungdomsbok med viss spänning, men
den saknar överlag personbeskrivningar som är så pass intressanta att de ger
ett visst djup åt berättelsen och som, som vi är vana vid från
Tvillingdeckarna, ger boken den där känslan av något extra, något som berättar
om och bygger på samspelet mellan huvudpersonerna och deras personligheter.
Skulle man beskriva Pelle och Nisse utifrån boken så är allt man kan finna att
de är "två pojkar", möjligen kan man hitta någon åldersindikation samt att de
gillar smörgåsar, men det är i stort sett det hela.

Men det finns faktiskt en del bra saker också. För det första så tycker jag att
idén att simma ut till en ö och det sättet det är beskrivet på får en att
minnas hur man tänkte när man var i den åldern. Eller rättare sagt "inte
tänkte". Det kanske trots allt inte är så intelligent att ge sig ut och simma
en dryg kilometer rätt ut i havet med tanke på att man dessutom ska ta sig
tillbaks igen. Men det är ju ett äventyr och varför inte, spännande saker måste
testas!

När man läser om den mystiske Eterrösten i början av 2000-talet så ter det sig
lite märkligt att en figur sänder piratradio från grottor ute på öar, men
tänker man sig sedan in i att första upplagan kom under tiden för andra
världskriget så känns det med ens lite mer spännande och kanske inte helt
orealistiskt. Dessutom är Eterröstens diaboliska plan en verklig höjdare av
fantasi från författarens sida som visar en stark övertro på den i dag så
omtalade mytiska "marknaden". Professor Hubertus Norlén hade (om jag känner
honom rätt) sannolikt förstrött borstat bort ett osynligt dammkorn från sina
oklanderligt skarpa pressveck, rättat till de hornbågade och med saklig och
myndig stämma förkunnat att "den framstående ungdomsboksförfattaren Sid Roland
Rommerud presenterar härvidlag en mycket lättillgänglig, ehuru i viss mån
populistisk, beskrivning av de grundvalar varpå värdepappershandelsmarknaden
vilar". Jag kan bara instämma i detta välformulerade inpass, samt i smyg lägga
till några små ord så här i slutet av recensionen: "kliché", "ytlig" och
"o-charmigt charmig".

Marcus