Helsingborgs Dagblad – Söndagen 21 augusti 1994

Unik Pojkbok fyller 50 år

STOCKHOLM (TT)

- Nej, såna böcker har vi inte, sade 50- och 60-ta1ens barnbibilotekarier och föste en milt mot hyllorna med Agaton Sax, Kalle Blomkvist och Ture Sventon - deckare med vuxenlicens. Sivar Ahlruds Tvillingdetektiverna skulle ändå överträffa dem alla vad gäller upplagor och livstid.

- Hubert, Klas och Göran löste kriminalgåtor i 40 år.

Trion, som gjorde sorti 1983, kan i höst med en kyld Mexi-Cola fira 50-årsminnet av sitt första fall.

Några blommor till tårtbordet från det officiella Barnbokssverige är inte att vänta trots över 50 titlar och många miljoner sålda exemplar.

Nu påstod heller aldrig Sid Roland Rommerud och Ivar Ahlstedt – "Sivar Ahlrud" - att deras böcker var annat än förströelse och skrivna för brödfödan.

Båda var frilansande skribenter, reste mycket och pojkböckerna fick betala underskotten. Tillsammans eller var för sig skrev de också ungdomsböcker utanför tvillingsviten under en rad pseudonymer, varav Ahlstedts "Ingela Ek" vittnar om en viss humor.

Stockholm & Vindsele.

De två hade träffats i 40-talets så kallade bohemkretsar kring Nils Ferlin i Stockholms Klarakvarter Ahlstedt var en stor, bullrig stockholmare, som på 60-talet kom att bidra till den famösa sexantologin "Kärlek 5". Rommerud, en gänglig, blyg norrlänning från Vindeln, blev en av Sveriges mest produktiva författare med över 100 publicerade böcker - alla för barn och ungdom.

Sedan de spånat fram de ilsket rödhåriga, norrländska tvillingarna Klas och Göran Bergendahl, kontrasterade av Stockholmskusinen och snobben Hubert Norlén, kom ramen av sig själv -tvillingarna skulle snubbla in i ett "mysterium" och dra in den motvillige Hubert i intrigerna.

Vartannat äventyr utspelade sig i den påhittade norrländska orten Vindsele, vartannat i Stockholm. Rommerud skrev de förra, Ahlstedt de senare.

Tidskänsla.

En rappt berättad handling med en stark samtidskänsla var för de bägge journalisterna långt viktigare än att teckna sammansatta litterära figurer.

Visserligen är ynglingarnas känsloliv begränsat till en handfull emotioner men å andra sidan får de träffa Lasse Lönndahl, Hyland, Pekka Langer, Farbror Sven, raggare, knuttar, rockkungar, idrottsmän och filmstjärnor.

TV-mysteriet (-56), Tunnelbanemysteriet (-54) och Skyskrapemysteriet (-61) är titlar som vittnar om greppet att alltid knyta berättelsen till de senaste fenomenen. Häri ligger förstås charmen i att som vuxen läsa om en eller annan bok från åren då man själv var elva, tolv år.

Gröna ryggar.

De fem första berättelserna kom ut på Lindqvists respektive Beckmans förlag mellan 1944 och 1947. Men den omåttliga popu1ariteten bland efterkrigstidens stora barnkullar skulle de inte nå förrän de tog sina figurer till det klassiska ungdomsförlaget B. Wahlströms - gröna ryggar åt pojkarna, röda åt flickorna.

Frimärksmysteriet på Loberga från 1949 inledde en 35-årig svit tvillingböcker på Wahlströms. En kort schism 1960-61 ledde till att två nya äventyr kom ut på Hörsta förlag, men redan 1962 var Rommerud och Ahlstedt tillbaka på Wahlströms. Förlaget köpte raskt de två Hörstamanuskripten och fyllde 1966 sin egen kvot - två äventyr om året var standard under hela epoken - med en grönryggad återutgivning av dem. Även två av de fem första ta berättelserna har senare under nya titlar kommit på Wahlströms.

Från Frimärksmysteriet 1948 till Grottmysteriet 1966 tecknades omslagen av den flitige och tekniskt drivne Bertil Hegland, som också visualiserade Biggles, Kitty och andra masspridda Wahlströmshjältar. Hegland gjorde också mängder av omslag till annan kiosklitteratur – pig- och ökenromaner, Manhattandeckare och Westernböcker.

Fortsatte på egen hand.

När Hegland 1966 skadade handen så illa att han tvingades sluta teckna och Ivar Ahlstedt dog året därpå anade förlaget ett slut på serien. Men Sid Rommerud fortsatte på egen hand att hitta på tvillingäventyr fram till några år före sin död 1977. Segelflygmysteriet från 1974 blev den 47:e och sista "äkta" boken. Wahlströms bedömde att intresset fortfarande var stort och erbjöd efter Rommeruds död tre motorjournalister på Teknikens Värld, hängivna tvillingläsare sedan barnsben, att fortsätta sviten. Men efter fem böcker blev det nog och ingenjör Bergendahls pojkar har sedan Ångbåtsmystenet 1983 inte utgjort något hot mot våra tjuvar, utpressare, dynamitarder och kidnappare - något våld, annat än hot om sådant och ett eller annat bedövande slag mot huvudet, förekommer inte i böckerna.

Än i dag ger Wahlströms ut de gamla berättelserna från 40- och 50-alen med nya tidskorrekta omslag i fartfylld serietidningsstil - Hubert har blivit yuppie och de långhåriga tvillingarna bär boxershorts.

Kanske höjs dagens tolvårings ögonbryn en smula när äventyret inleds med att en spårvagn stånkar uppför Götgatan och någon säger:

- Nä tira: Tjommen tappa sina knaster!

Kenneth Ahlborn